På Arlanda
Ja. Nu sitter jag här, helt ensam. Har suttit och gråtit en stund. Det var jobbigast att säga hej då till familjen faktiskt. Det blev så verkligt på något sätt när jag stod här på Arlanda. Och ändå fattar jag fortfarande inte vad jag håller på med!
Men nu är jag påväg och jag är supertaggad på att lämna ångestsverige och ge mig ut på nya äventyr. Nästa gång vi hörs är jag förmodligen framme i LA!
Puss på er alla mina fina människor som finns i mitt liv. Är så tacksam över att jag har er!
Kommentarer
Trackback