Du om nån borde förstå att man inte gör såhär mot mig
Känner att hjärnan och hjärtat har fått ta över ikväll. Hur mycket jag än försöker slå undan det så går det inte bara att se förbi och fortsätta framåt. Jag får stanna upp och känna efter. Jag får tänka på saker som är jobbiga. Jag får låta mig själv dras ner ibland. Jag kommer lyfta mig igen. Det vet jag. Det svåra är att försöka förstå vad känslorna vill säga. Vad det är som egentligen är fel. Jag tänker för mycket ibland. Men vem gör inte det? Jag har så mycket frågor i mitt huvud som susar runt. Varför jag? Varför inte jag? Är det fel på mig eller resten av världen? Varför har inte jag några mål? Varför har jag inga drömmar? Vad vill jag göra med mitt liv? Varför tycker folk om mig? Varför tycker folk inte om mig? Varför ser mitt liv ut som det gör? Massor med frågor, men inga svar..