-

Sitter i mitt rum nu och ska plugga. Har tänt ljus och satt på lugn musik för att försöka lugna min själ men jag kan inte påstå att det fungerar. Jag mår inte helt bra tror jag. Det är svårt att veta. Jag tycker inte om känslan jag har. Jag vet inte vad den betyder, vet inte vad den vill. Jag är trött på den jag är. Trött på hur jag är. Trött på hur jag ser ut. Trött på att sakna lyckoruset. Bara allmänt trött på allt tror jag. Men som sagt, jag vet inte. Jag är nöjd med livet nu. Jag kanske bara är rädd att förlora det.

Jag vill känna mig viktig, avgörande viktig. Vill känna att ditt liv faller sönder utan mig. Vill veta att utan mig så är det något som saknas. Känns som en ganska patetisk känsla men så tror jag att de flesta känner. (bara så du vet så kan jag förstå dig nu, kan förstå hur du har känt)

Vad gör man när man känner såhär? Hur kan man bli av med känslan? Det finns ingen medicin. Jag vet inte hur jag ska göra..

Jag vill inte ha en massa framtvingade reaktioner. Jag vill inte höra det när jag behöver höra det. Jag vill höra det ändå.. Som en vardagssak

Jag vill skriva så mycket nu, men jag vet inte hur jag ska göra det. Hur jag ska formulera alla tankar. Jag vågar inte öppna för mycket för det skrämmer mig. Det är kanske det som är problemet. Jag är rädd för att bli lämnad, det har jag alltid varit. Då är det bättre att vara ensam från början. Tror att jag i bakuvudet resonerar så. Mitt hjärta tänker så. Men egentligen är all smärta värd det, bara jag får vara lycklig ett tag.

Herregud, är det något fel på mig. Är det bara jag som tänker såhär? Jag orkar inte prata med någon heller. vad ska jag säga när jag inte ens själv vet vad jag känner?

Vet inte vad jag ska skriva mer nu. Livet är inte alltid så enkelt. Jag kommer nog börja gråta snart