-

Inte skrivit på några dagar nu, dels för att jag har haft lösnaglar på mig sen kryssningen och det är inte helt lätt att leva med så jag struntade i att skriva. Har i alla fall haft ett grymt bra lov. Hunnit vila mycket och festa mycket. Har haft så sjukt kul, skrattade typ konstant när vi var på kryssning. Vi hade verkligen skitkul. Igår var vi ute i stan, på Gaudi, nåt nytt ställe. Det var faktiskt nice. Vi käkade först hos elin, och sen drog vi dit. Kom hem vid fyra efter en bussresa from hell! Jävla chaffis körde skitfort så man blev riktigt åksjuk.

Idag har jag bara chillat hittills men snart ska jag äta och sen dra till Mariam för mer projektplugg. Hatar det. Får sån ångest över allt nu när skolan börjar igen. Det gör alldeles ont i bröstet typ, svårt att andas. Jag orkar inte. Tiden går för fort. Jag hinner inte med.

Jag blev så ledsen. Hela veckan har jag väntat på att du skulle höra av dig, men det gjorde du inte. Och när jag väl pratade med dig så nämnde du det inte. Jag fick fråga och du slingrade dig runt det. Vad är problemet? Förstår du hur utkastat jag känner mig? Jag är utbytt! Inte ens en ordentlig ursäkt kan du komma på. Jag tror att det här inte påverkar mig längre, men ändå sitter jag här och gråter. Det värsta är ju att det har hänt förut. Det är inte första gången jag känner mig värdelös. Jag är inte en del av ditt liv känns det som. Jag bara hälsar på ibland. Och visst kanske lite av den skulden ligger i det val jag själv har gjort. Men det spelar ingen roll för det är inte mitt fel att det är såhär från början. Det är ditt fel! Vad ska du svara när dom frågar var vi är? Att du glömde bjuda in oss. Det gör ont i hela hjärtat! I hela mig gör det ont. A juste, tack för välgörenhetsinbjudan. Nu känns det verkligen mycket bättre. Det värsta är typ ändå att om jag inte hade ringt, så hade du inte ens sagt något om det!