One day I will be a memorie

Jag blir ledsen när jag tänker på att allt kommer ta slut. Att det kommer vara över. Jag tror jag har svårt för sådana här förändringar. Det var samma sak när det närmade sig sista året i grundskolan också. Jag gillar inte det som är tryggt nu ska rivas upp. Men det gick ju bra då, jag vet. Nu är det ju det här som är min nya verklighet, den som jag var så rädd för. Men dom blev bättre för att jag själv växte. Men när jag tänker att ögonblick aldrig kommer tillbaka. Att det som jag förut gjort inte kommer hända igen, då känns det lite som vad är meningen med allt, om det ändå försvinner i slutändan. Men det är minnena som kommer göra oss lyckliga. Det är det vi tittar tillbaka på och ler åt som kommer få oss att må bra. Och det är dom minnena som jag ska skapa nu. Det jag ska minnas resten av mitt lev, det ska ske nu..





Jag saknar polen! det är ett fint minne


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0