-

Tankarna hinner alltid ikapp mig på kvällen. När man inte kan hålla det borta längre. Tomhetskänslan som kommer, när jag kan spendera minuter på att bara stirra tomt in i väggen. Kan känna mig så ensam, som att något saknas. Jag har inte energi nog att pressa bort dessa tankar hela tiden. Den där ångesten som nästan konstant gnager i mig utan att jag egentligen vet varför?

Jag har inga svar. Kan inte svara att jag inte mår bra när någon frågar för jag har inga svar. Jag har ingen anledning. Jag orkar inte tänka mer. Jag vill stänga av. Komma bort. Jag vill le och känna mig fri.

Jag är inte olycklig. Jag är egentligen ganska nöjd med tillvaron. Men det är någonting. Något som drar mig neråt. Vill torka tårarna och bara sova bort allt.