-

Asså jag blir galen, det är så mycket att tänka på så jag blir alldeles toooookig. Herreguuuuud!! Vafan ska jag göra åt allt asså? Pallar inte... hahahahaha är så sjukt taggad för onsdag men vet inte riktigt hur jag ska göra med allt. Typ kamera, mobil och allt. Var ska man göra av det när man springer ut? Man kan ju inte ha med det på flaket och man kanske inte pallar bära på en massa skit... faaaan hahahah

Det är så mkt att tänka på nu innan studenten. Herregud. Hur ska jag ha håret, sminket, passar mössan. vad ska man ha på flaket, ska man ha på sig mössan? Hur mkt ska man dricka? hur tar jag mig hem från flaket. Vad ska jag ha på mig på kvällen?

SHIT HAR JAG GLÖMT NÅGOT?????!?!?!?!?!

TAGGAAAAAAAAA STUDENTEEEEEEEEEN AAAAAAAAAHHHHHHH

Jag vet inte varför jag blev sur, jag behöver kanske vara för mig själv idag. Bara ta hand om mig själv lite fast jag vill göra saker. Men är det en regnig dag ska man ligga hemma och mysa. Eller jag vet inte, förlåt. Har typ dåligt samvete trots att jag inte borde ha det. Pallar inte.

Jag har varit så sjukt jävla förbannad idag. Jag fattar inte hur vi inte kunde få det betyg vi ville ha. Dra åt helvete asså! Det där var inte rättvis bedömning någonstans. Fyfaan vad låg asså. Vi har inte gjort sämre ifrån oss än de andra. Jag unnar dem deras betyg men det är fan inte okej, inte alls. Så jävla dåligt. Jag grät, jag som nästan aldrig gråter och framförallt inte framför folk. Jag skakade av ilska. Dra åt helvete

Det har varit en konstig vecka. Vet inte vad jag känner för någonting. Jag trodde aldrig detta, jag kan inte förstå det. Jag kan inte tro på det. Så mycket tankar som snurrar i mitt huvud hela tiden, men nu kan jag le igen. Men hjärnan går fortfarande på högvarv och försöker förstå det. Men man kommer aldrig förstå det, det är inget som känns naturligt. Vi tände ljus för dig, vi la rosor i vattnet. Hörde du när vi sjöng för dig?

Nu är nästan allt skolarbete klart. Har en liten fjuttig uppgift kvar och den gör jag ikväll tror jag. Sen är det klart. Helt sjukt!

Fy vad jag har slarvat nu, mår inte helt bra av det även om det är skönt att släppa på allt!

Nu är det endast två grejer kvar i skolan, två små ynka uppgifter kvar innan allt avgörs. Nu kan jag känna att jag borde presterat bättre. Men jag ska hålla mig till det resonemang jag haft, det jag kände i stunden var rätt. Jag orkade inte just då och kunde inte göra något åt saken. Men det är snart över och det känns jättekonstigt. Vad ska jag göra sen? alla pratar om sina intressanta planer men jag, vad ska jag göra? Framtiden skrämmer mig för mycket för att planera.

And all I want, is for someone to want me back!

Fyfan å helvete vad jag har ångest över allt just nu. Det är så mycket plugg så jag kräks, sen har jag inte direkt en rolig helg att se fram emot heller jobb jobb jobb! Jag kan inte ens plugga just nu, har suttit från fem idag och köttat och nu i slutet har jag ont i ryggen, jag är frustrerad och vill bara kräkas och gömma mig tills allt är över. Jag hinner ju inte med! Jag blir inte klar. Fyfaaan hur tänker dom. Lite är det ju mitt eget fel också för jag sparar allt till sista dagen men nej, jag vill inte ta på mig skulden den här gången. Nu är det någon annans fel.

Allt har gjort mig gråtfärdig idag. Jag vet inte vad det är för fel på mig (får se imorgon om jag får en förklaring), känns sjukt. Det första jag gjorde när jag vaknade var att börja gråta. När jag satt på bussen påväg till skolan började jag också nästan gråta. När jag satt och pluggade fysik med matte e gruppen blev jag så frustrerad för det var så ovärt och sitta där och vänta på hjälp, då höll jag också på att börja gråta. Sen blev det lite bättre på eftermiddagen men så fort jag kom hem och pluggade igen så fuckades livet upp. har så ont i ryggen nu så jag vet inte vad jag ska göra! Fyfasiken..

Kommer knappt upp ur sängen på morgonen, känns inte som att jag har någon anledning att gå upp! Inget speciellt att leva för..

Sitter i mitt rum nu och ska plugga. Har tänt ljus och satt på lugn musik för att försöka lugna min själ men jag kan inte påstå att det fungerar. Jag mår inte helt bra tror jag. Det är svårt att veta. Jag tycker inte om känslan jag har. Jag vet inte vad den betyder, vet inte vad den vill. Jag är trött på den jag är. Trött på hur jag är. Trött på hur jag ser ut. Trött på att sakna lyckoruset. Bara allmänt trött på allt tror jag. Men som sagt, jag vet inte. Jag är nöjd med livet nu. Jag kanske bara är rädd att förlora det.

Jag vill känna mig viktig, avgörande viktig. Vill känna att ditt liv faller sönder utan mig. Vill veta att utan mig så är det något som saknas. Känns som en ganska patetisk känsla men så tror jag att de flesta känner. (bara så du vet så kan jag förstå dig nu, kan förstå hur du har känt)

Vad gör man när man känner såhär? Hur kan man bli av med känslan? Det finns ingen medicin. Jag vet inte hur jag ska göra..

Jag vill inte ha en massa framtvingade reaktioner. Jag vill inte höra det när jag behöver höra det. Jag vill höra det ändå.. Som en vardagssak

Jag vill skriva så mycket nu, men jag vet inte hur jag ska göra det. Hur jag ska formulera alla tankar. Jag vågar inte öppna för mycket för det skrämmer mig. Det är kanske det som är problemet. Jag är rädd för att bli lämnad, det har jag alltid varit. Då är det bättre att vara ensam från början. Tror att jag i bakuvudet resonerar så. Mitt hjärta tänker så. Men egentligen är all smärta värd det, bara jag får vara lycklig ett tag.

Herregud, är det något fel på mig. Är det bara jag som tänker såhär? Jag orkar inte prata med någon heller. vad ska jag säga när jag inte ens själv vet vad jag känner?

Vet inte vad jag ska skriva mer nu. Livet är inte alltid så enkelt. Jag kommer nog börja gråta snart

Jag har haft en bra helg, för trots att jag bara har varit hemma hela helgen så har jag mått bra av det. Jag har umgåtts mycket med min mamma. Pratat med henne, varit och shoppat, ätit middag och tittat på film. Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne. Hon ställer alltid upp för mig, stöttar mig när jag behöver henne.

Jag älskar dig mamma <3 Du är bäst i hela världen!

Jag pratade i telefon med Peter igår. Vi pratade ganska länge, som vanligt är det svårt att sluta när vi kommer igång med allt vi pratar om. Igår var jag väldigt nostalgisk och sentimental. Vi pratade om hur vi lärde känna varandra, alla roliga stunder vi upplevt, allt som hänt i våran omgivning under dessa tre år. Vi pratade om varför det har blivit som det har blivit nu. Men vi kom fram till att även om allt runtomkring ändras, så är vi två samma. Våran relation ändras inte, utan vi vet var vi har varandra.

Det är det jag tycker om med dig Peter, jag kan alltid vara mig själv med dig. Helt och hållet. Ändra från början. Jag har aldrig behövs låtsas. Du har accepterat mig så som jag är från början. Vi kan prata om allt mellan himmel och jord (och universum haha) och det uppskattar jag verkligen. Du är min bästa killkompis. Du bryr dig på riktigt!

Du är en otroligt fin människa. Låt inte någon trycka ner dig!

Orkar inte vara sjuk längre. Fick åka till närakuten idag för jag hade svårt att andas. Inte kul alls!

Idag hade vi projektredovisning så nu är det öööööööööver. Det är så extremt skönt jag jag kan inte ens beskriva. Men det är fortfarande mycket kvar och det går inte riktigt att ta det lugnt ännu. Men eftersom jag måste ligga och vila hela helgen så har jag ju gott om tid för plugg.

herregud, det är bara några dagar kvar till allt. jag kan inet fatta det. Jag är skitlycklig samtidigt som jag bara vill gråta. herregud herregud herregud. 27 dagar kvar

Isolerar mig lite. Stänger ute omvärlden mest för att försöka övertala mig själv om att den inte finns. Vill tro att det bara är jag. Bara jag och inga tvång och inga måsten. Mobilen har varit avstängd i några timmar. Måste erkänna att jag känner mig fri. Känns bra att det inte kan ringa. Orkar inte prata med någon, kan inte prata. Musik och ensamhet. Det är det jag behöver just nu. Ett ord och jag kollapsar. Jag väljer att ta igen mig på egen hand. Jag vill vara ensam! Vill inte prata med någon!

Räknade nyss att det är 20 skoldagar kvar innan studenten. En månad. Jag får panik. Jag orkar inte med allt som jag har att göra i skolan. Allt som måste bli klart. Jag har inte energin. Kanske är därför min kropp bröt ihop nu. Hostar som ett djur och höll nästan på att svimma igår varje gång jag ställde mig upp. Jag klarar inte av att tänka på studenten och allt som ska göras. Jag vill få utbrott. Bara få ut alla känslor. Orkar inte bära på dom.